Dagstur längs Göta Kanal

Jag tycker om att cykla längs Göta Kanal och då särskilt sträckan mellan Sjötorp och Töreboda. I år cyklade vi där en helt ljuvligt solig dag i mitten av september. Det var en sådan där dag då luften känns alldeles klar och ren och solen värmer på. 

Den här gången stod vi i Sjötorp med husbilen och njöt av livet längs kanalen. Vi hade våra egna cyklar med oss, men den som vill hyra cykel kan göra det.

Det finns flera ställen efter vägen där man kan äta eller fika. Gå gärna in på följande länk för att få veta lite mer: Göta Kanal cykelguide.

Den här gången fikade vi på Hajstorp slusscafé. Där sitter man alldeles intill kanalen och njuter av både folk- och båtliv. Det kan du läsa mer om här: Hajstorp.

Vi cyklade Sjötorp-Töreboda tur och retur och det blev totalt 37,2 km:

• Sjötorp-Lyrestad 7,0 km
• Lyrestad-Norrkvarn 2,0 km
• Norrkvarn-Hajstorp 5,2 km
• Hajstorp-Töreboda 4,4 km

Sträckan är lättcyklad och det är ingen biltrafik, men gissa om jag blev förvånad där jag cyklade på i bra fart i mina egna tankar när jag helt plötsligt blir omkörd i en liten uppförsbacke. Då var det ett äldre par som kom på sina elcyklar och bara gled förbi. De såg ut att njuta av sin cykelutflykt. Jag skulle också kunna tänka mig att springa längs Göta Kanal med sin vackra miljö och flacka terräng.

Katarina

Barcelona med löparskor

Under helgen som gick var jag och fyra av mina löparkompisar i Barcelona. Vi tog oss en långhelg som började i fredags och avslutades i  måndags. Vi fick njuta av härligt väder och rolig löpning.

Anledningen till att vi sprang omkring var att vi egentligen skulle ha sprungit ett lopp i Barcelona den här helgen, men arrangörerna flyttade fram det några veckor och då passade det inte oss. Då tänkte vi att vi åker ner och springer ändå och passar på att se Barcelona samtidigt.

Med en guidebok i handen gav vi oss ut på Barcelona gator för att se så mycket som möjligt. Eftersom vårt hostel låg precis vid La Rambla så checkade vi av den sevärdheten redan innan vi fått upp farten.

16 kilometer senare hade vi bland annat sett Catedral de Barcelona, Palau de la Musica Catalana, Sagrada Familia, Arc de Triomf och Parc de Joan Miró. Den här gången nöjde vi oss med att se de olika sevärdheterna och läsa om dem i guideboken.

Sagrada Familia

Mirós skulptur Dona i Ocell (Kvinna och fågel)

På kvällen promenerade vi upp till Font Màgica för att njuta av den vackra ljus- och ljudsshowen som ackompanjerade de koreograferade vattenstrålarna. Magiskt! Fontänen byggdes till världsutställningen 1929.

Söndagsmorgonen inleddes med en löptur upp på berget Montjüic. Det var varmt och fuktigt och jobbigt (för mig åtminstone), men belöningen kom uppe på berget där vi fick njuta av en milsvid utsikt. Om vi hade haft klart väder hade vi nog sett oändligt långt. Det gick klart mycket lättare att springa nerför på hemvägen. Den här turen var 9 kilometer lång.

Förutom vår löpsightseeing har vi ätit gott (mycket tapas), shoppat och skrattat ofattbart mycket.

Till alla er som tycker om att springa så uppmanar jag er att springa med en guidebok i handen när ni kommer till nya ställen. Man kommer långt och ser mycket kul.

Katarina

En av alla märkliga platser

Ibland kan man undra var alla världens idéer kommer ifrån. Strax norr om St-Malo i närheten av Rothéneuf kom en landsortspräst, Abbé Fourré, på att han skulle karva ut figurer i granitklipporna. 

Mellan 1870 och 1895 lyckades han skapa runt 300 olika figurer på klipporna. Det är en blandning av grimserande monster, djur och människor. 

En märklig plats som var värd att se. Fascinerande hur en man har kommit på en idé och sedan hållit fast i den under 25 år.

Katarina

En liten bit av Frankrikes vandringsleder

Frankrike är genomkorsat av vandringsleder som kallas Grandes Randonnées. De är mycket välskyltade och välordnade. Man kan köpa guideböcker som både beskriver lederna och var man kan övernatta och äta. Det finns till och med en guideserie som riktar sig till barnfamiljer Promenades et Randonnées. Vi vandrade en bit på GR34 mellan Cancale och Pointe du Grouin. Det blev en tur på ungefär 14 km.

Vi gjorde vandringen en söndag och insåg att fransmännen ägnar sig åt löpning i grupp på söndagsförmiddagar. De sprang obehindrat upp och ner längs leden och var i alla åldrar. Jag som tycker att jag har en någorlunda bra kondition blev mäkta imponerad av deras kapacitet. Jag hade inte haft en chans att följa med någon längre sträcka. 

Det var en oerhört vacker vandring både högt och lågt längs kusten. Ibland fick jag nästan gnugga mig i ögonen för att bli säker på att jag inte drömde.

I Cancale blev tidvattnet tydligt då burarna till ostronodlingarna syntes tydligt när vi gick iväg på morgonen, och när vi kom tillbaka var de helt under vattnet.

Katarina

Svenska resebloggar

Idag hittade jag Svenska Resebloggar som samlar olika bloggar med resor som intresse. Nu har jag anmält att jag också skulle vilja finnas med där. Titta in där och botanisera bland allt intressant om resor.

Katarina

Jag åt mina första ostron i Cancale

Jag hade aldrig ätit ostron innan jag kom till Cancale i norra Bretagne. Så här efteråt vet jag inte om jag hade planerat att göra det heller. Maken hade dock läst på och visste att om man någon gång ska äta ostron så är det i Cancale som av många benämns som ostronens huvudstad. Vill man veta mer oss just ostronen i Bretagne kan man klicka sig in på Ostronguiden och läsa lite mer. I vilket fall så handlar det om det enorma tidvattnet upp till 15 meter som tydligen ger en bra syresättning till ostronen och planktontillväxt.

Ostronodlingar

Vi promenerade längs havet i Cancale när maken talar om att vi ska äta ostron. Här tänkte jag eftersom det bara såg ut som några marknadsstånd och en pir som sluttade ner i havet. Jodå, det var precis där de första ostronen skulle slukas, så han gick och köpte en tallrik med sex ostron och en citron.

Dessa skulle sedan ätas och damen som hade sålt dem instruerade att skalen skulle slängas ner på stranden medan tallriken och citronen skulle tillbaka till henne.

Det första ostronet var ingen höjdare eftersom mina förväntningar var att det skulle vara lite otäckt. Tänk vad förutfattade föreställningar kan ställa till det. Fast skam den som som ger sig tänkte jag och smakade ytterligare ett ostron och för varje intaget ostron smakade det bara bättre. Det hela slutade med att maken fick köpa sex ostron till och att vi även åt ostron på kvällen.

Det allra första ostronet.

Det var inte sista gången jag åt ostron om jag får bestämma. Vi får se när det blir nästa gång.

Piren med ostronförsäljningen.

Katarina

Värmländska räkmackor

Det finns många olika ställen man kan äta goda räkmackor och Värmskogs Cafe är ett av dessa ställen. Vi tog oss en liten utflykt dit häromkvällen och blev inte besvikna. Det känns som om man åker och åker i skogen och rätt vad det är så dyker det upp ett café.

Där kan man förutom att äta räkmackor även avnjuta gott fikabröd inramat av ett stilla lugn i vacker miljö.

Värmskog ligger ungefär 20 km nordväst om Grums vid sjön Värmeln. Härifrån kommer bland andra LM Ericsson och jazzsångerskan Rigmor Gustafsson. 

Katarina