tisdag 28 juli 2015

Svenska resebloggar

Idag hittade jag Svenska Resebloggar som samlar olika bloggar med resor som intresse. Nu har jag anmält att jag också skulle vilja finnas med där. Titta in där och botanisera bland allt intressant om resor.

Katarina

Jag åt mina första ostron i Cancale

Jag hade aldrig ätit ostron innan jag kom till Cancale i norra Bretagne. Så här efteråt vet jag inte om jag hade planerat att göra det heller. Maken hade dock läst på och visste att om man någon gång ska äta ostron så är det i Cancale som av många benämns som ostronens huvudstad. Vill man veta mer oss just ostronen i Bretagne kan man klicka sig in på Ostronguiden och läsa lite mer. I vilket fall så handlar det om det enorma tidvattnet upp till 15 meter som tydligen ger en bra syresättning till ostronen och planktontillväxt.

Ostronodlingar
Vi promenerade längs havet i Cancale när maken talar om att vi ska äta ostron. Här tänkte jag eftersom det bara såg ut som några marknadsstånd och en pir som sluttade ner i havet. Jodå, det var precis där de första ostronen skulle slukas, så han gick och köpte en tallrik med sex ostron och en citron.


Dessa skulle sedan ätas och damen som hade sålt dem instruerade att skalen skulle slängas ner på stranden medan tallriken och citronen skulle tillbaka till henne.


Det första ostronet var ingen höjdare eftersom mina förväntningar var att det skulle vara lite otäckt. Tänk vad förutfattade föreställningar kan ställa till det. Fast skam den som som ger sig tänkte jag och smakade ytterligare ett ostron och för varje intaget ostron smakade det bara bättre. Det hela slutade med att maken fick köpa sex ostron till och att vi även åt ostron på kvällen.

Det allra första ostronet.
Det var inte sista gången jag åt ostron om jag får bestämma. Vi får se när det blir nästa gång.

Piren med ostronförsäljningen.


Katarina

lördag 25 juli 2015

Värmländska räkmackor


Det finns många olika ställen man kan äta goda räkmackor och Värmskogs Cafe är ett av dessa ställen. Vi tog oss en liten utflykt dit häromkvällen och blev inte besvikna. Det känns som om man åker och åker i skogen och rätt vad det är så dyker det upp ett café.


Där kan man förutom att äta räkmackor även avnjuta gott fikabröd inramat av ett stilla lugn i vacker miljö.


Värmskog ligger ungefär 20 km nordväst om Grums vid sjön Värmeln. Härifrån kommer bland andra LM Ericsson och jazzsångerskan Rigmor Gustafsson. 

Katarina

fredag 24 juli 2015

Äntligen Mont Saint Michel


För 27 år sedan besökte vi den berömda klosterön Mont Saint Michel på en genomresa ner till Spanien. Tyvärr blev det då inget besök innanför murarna för min del eftersom jag blev dålig i migrän precis när vi skulle gå in. Sedan dess har jag tänkt att jag vill återvända och göra om det där besöket och nu har detta besök äntligen blivit av.

Innan jag skriver mer om själva besöket så ska jag förtydliga att Mont Saint Michel egentligen är ett berg som på grund av tidvattnet blir omringat av vatten och då ser ut som en ö. Man tar sig ut till Mont Saint Michel via en lång gångbro. Man kan välja mellan att gå ut eller att ta någon av de små bussar som går fram och tillbaka hela tiden. Bussarna var klädda i samma slags panel som själva gångbron var uppbyggd av, så de smälte in bra i omgivningen.



Från början (år 708) fanns det enbart ett kapell byggt ute på berget. Under åren har det byggts ut och man kan se hur olika arkitektoniska stilar har påverkat utformandet av klostret. Mont Saint Michel finns med på UNESCO:s världsarvslista och har ungefär 3 miljoner besökare per år.

Vi besökte Mont Saint Michel både på dagen och på kvällen. Vi var inte de enda besökarna kan man säga. Det var inte bara "vanliga" turister där utan det verkade vara ett utflyktsmål för franska skolklasser också. Under våra besök hann vi med att njuta av utsikt, besöka den magnifika kyrkan högst upp, vandra runt samt äta crêpes.

Grand Rue 
Det var stor kommers på huvudgatan Grand Rue precis som på de flesta populära turistattraktioner, men det var inget som kändes besvärande och det förvånade mig att klosterön kunde ta emot så många besökande utan att det kändes trångt.

Vy från kyrkan
Mont Saint Michel gör sig påmint när man rör sig på fastlandet i närheten. Den berömda siluetten dyker upp i havet mest hela tiden och man kan inte låta bli att fascineras av den.

Vy från Avranches

Katarina

tisdag 21 juli 2015

Granville och Dior

Man kan ibland undra hur man hamnar på olika platser, och att det nästan alltid finns något intressant att se och ta del av. När vi reser har vi ingen strukturerad resrutt att följa utan vi har några hållpunkter och sedan kan det bli hur som helst. I år hade vi bestämt att vi skulle ta oss ner till Bretagne så snabbt som möjligt och sedan åka söderut längs Frankrikes västkust. Sedan hade vi tänkt ta oss ner till Franska Rivieran och efter det börja åka norrut. Så blev det inte eftersom vi blev så betagna av Bretagne och stannade kvar där istället för att åka söderut.

Jag brukar ha med mig aktuella guideböcker för området på resan och maken brukar ha tittat en hel det på Internet innan vi åker. Så det brukar bli en salig blandning av vad vi ser och upplever. Sedan gäller det ju att vara öppen för vad man möter efter hand. 

Första natten i Frankrike tillbringade vi i Normandie och närmare bestämt i Granville. Det var en liten mysig stad där havet var närvarande hela tiden, eller man kanske ska säga frånvarande eftersom tidvattnet var mycket synligt här.



Just här i Granville fanns Christian Diors barndomshem, Musée Christian Dior. Vi gjorde ett besök och vandrade runt i den vackra trädgården samt var inne  i huset och tittade på utställningen Dior, the New Look revolution. För min del var det en upplevelse att få se hans skapelser på nära håll och njuta av det fantastiska hantverket. Tyvärr fick man inte fotografera själva utställningen, men i trädgården gick det bra.



I trädgården fanns det doftprover på Diors olika blomparfymer samt en text om vad som hade  inspirerat till just den doften.


Tänk att få sitta i denna rosenträdgård och läsa en bok eller bara njuta av den vackra utsikten.


Katarina



söndag 19 juli 2015

Bättre sent än aldrig

Fröken Kråknäs på vift blev verkligen en så kallad bättre sent än aldrig. När jag bestämde mig för att köra igång den så tyckte jag att jag hade ganska god tid i mitt liv, men så var det ju inte. Det kom allt möjligt emellan, så mer än en månad senare ska jag försöka skriva om vad jag gör ute på vift.

Årets semester började med en tur till Frankrike på tre veckor med husbilen. Det är det längsta vi har varit ute med den både tidsmässigt och i antal mil. Vi åkte cirka 540 mil med vår lilla plåtis (de kallas så de små husbilarna med plåtkaross och skjutdörr).




På detta utrymme har vi bland annat kök, toa, dusch, säng, umgängesdel med bord och fyra sittplatser och förvaring. Det är fantastiskt hur lite utrymme man behöver för att klara sig bra. Fast det gäller att tänka efter vad man har med sig och vad man behöver för att klara vardagen. För det mesta har vi alldeles för mycket kläder med sig och detta trots att vi är ganska vana vid att packa "smått". Min hög med varma tröjor (som brukar behövas) har i princip legat orörd eftersom vi hade fantastiskt väder med temperaturer  på 25-35 grader. 

Ett tag framöver kommer jag att berätta om vår Frankrikeresa här på bloggen blandat med lite andra saker som jag är med om ute på vift.

Katarina