måndag 28 december 2015

Dagstur längs Göta Kanal


Jag tycker om att cykla längs Göta Kanal och då särskilt sträckan mellan Sjötorp och Töreboda. I år cyklade vi där en helt ljuvligt solig dag i mitten av september. Det var en sådan där dag då luften känns alldeles klar och ren och solen värmer på. 

Den här gången stod vi i Sjötorp med husbilen och njöt av livet längs kanalen. Vi hade våra egna cyklar med oss, men den som vill hyra cykel kan göra det.


Det finns flera ställen efter vägen där man kan äta eller fika. Gå gärna in på följande länk för att få veta lite mer: Göta Kanal cykelguide.


Den här gången fikade vi på Hajstorp slusscafé. Där sitter man alldeles intill kanalen och njuter av både folk- och båtliv. Det kan du läsa mer om här: Hajstorp.



Vi cyklade Sjötorp-Töreboda tur och retur och det blev totalt 37,2 km:
  • Sjötorp-Lyrestad 7,0 km
  • Lyrestad-Norrkvarn 2,0 km
  • Norrkvarn-Hajstorp 5,2 km
  • Hajstorp-Töreboda 4,4 km


Sträckan är lättcyklad och det är ingen biltrafik, men gissa om jag blev förvånad där jag cyklade på i bra fart i mina egna tankar när jag helt plötsligt blir omkörd i en liten uppförsbacke. Då var det ett äldre par som kom på sina elcyklar och bara gled förbi. De såg ut att njuta av sin cykelutflykt. Jag skulle också kunna tänka mig att springa längs Göta Kanal med sin vackra miljö och flacka terräng.

Katarina


tisdag 20 oktober 2015

Barcelona med löparskor

Under helgen som gick var jag och fyra av mina löparkompisar i Barcelona. Vi tog oss en långhelg som började i fredags och avslutades i  måndags. Vi fick njuta av härligt väder och rolig löpning.

Anledningen till att vi sprang omkring var att vi egentligen skulle ha sprungit ett lopp i Barcelona den här helgen, men arrangörerna flyttade fram det några veckor och då passade det inte oss. Då tänkte vi att vi åker ner och springer ändå och passar på att se Barcelona samtidigt.


Med en guidebok i handen gav vi oss ut på Barcelona gator för att se så mycket som möjligt. Eftersom vårt hostel låg precis vid La Rambla så checkade vi av den sevärdheten redan innan vi fått upp farten.

16 kilometer senare hade vi bland annat sett Catedral de Barcelona, Palau de la Musica Catalana, Sagrada Familia, Arc de Triomf och Parc de Joan Miró. Den här gången nöjde vi oss med att se de olika sevärdheterna och läsa om dem i guideboken.

Sagrada Familia

Mirós skulptur Dona i Ocell (Kvinna och fågel)

På kvällen promenerade vi upp till Font Màgica för att njuta av den vackra ljus- och ljudsshowen som ackompanjerade de koreograferade vattenstrålarna. Magiskt! Fontänen byggdes till världsutställningen 1929.


Söndagsmorgonen inleddes med en löptur upp på berget Montjüic. Det var varmt och fuktigt och jobbigt (för mig åtminstone), men belöningen kom uppe på berget där vi fick njuta av en milsvid utsikt. Om vi hade haft klart väder hade vi nog sett oändligt långt. Det gick klart mycket lättare att springa nerför på hemvägen. Den här turen var 9 kilometer lång.


Förutom vår löpsightseeing har vi ätit gott (mycket tapas), shoppat och skrattat ofattbart mycket.


Till alla er som tycker om att springa så uppmanar jag er att springa med en guidebok i handen när ni kommer till nya ställen. Man kommer långt och ser mycket kul.

Katarina

tisdag 15 september 2015

En av alla märkliga platser

Ibland kan man undra var alla världens idéer kommer ifrån. Strax norr om St-Malo i närheten av Rothéneuf kom en landsortspräst, Abbé Fourré, på att han skulle karva ut figurer i granitklipporna. 


Mellan 1870 och 1895 lyckades han skapa runt 300 olika figurer på klipporna. Det är en blandning av grimserande monster, djur och människor. 


En märklig plats som var värd att se. Fascinerande hur en man har kommit på en idé och sedan hållit fast i den under 25 år.

Katarina

måndag 14 september 2015

En liten bit av Frankrikes vandringsleder

Frankrike är genomkorsat av vandringsleder som kallas Grandes Randonnées. De är mycket välskyltade och välordnade. Man kan köpa guideböcker som både beskriver lederna och var man kan övernatta och äta. Det finns till och med en guideserie som riktar sig till barnfamiljer Promenades et Randonnées. Vi vandrade en bit på GR34 mellan Cancale och Pointe du Grouin. Det blev en tur på ungefär 14 km.


Vi gjorde vandringen en söndag och insåg att fransmännen ägnar sig åt löpning i grupp på söndagsförmiddagar. De sprang obehindrat upp och ner längs leden och var i alla åldrar. Jag som tycker att jag har en någorlunda bra kondition blev mäkta imponerad av deras kapacitet. Jag hade inte haft en chans att följa med någon längre sträcka. 


Det var en oerhört vacker vandring både högt och lågt längs kusten. Ibland fick jag nästan gnugga mig i ögonen för att bli säker på att jag inte drömde.

I Cancale blev tidvattnet tydligt då burarna till ostronodlingarna syntes tydligt när vi gick iväg på morgonen, och när vi kom tillbaka var de helt under vattnet.


Katarina

tisdag 28 juli 2015

Svenska resebloggar

Idag hittade jag Svenska Resebloggar som samlar olika bloggar med resor som intresse. Nu har jag anmält att jag också skulle vilja finnas med där. Titta in där och botanisera bland allt intressant om resor.

Katarina

Jag åt mina första ostron i Cancale

Jag hade aldrig ätit ostron innan jag kom till Cancale i norra Bretagne. Så här efteråt vet jag inte om jag hade planerat att göra det heller. Maken hade dock läst på och visste att om man någon gång ska äta ostron så är det i Cancale som av många benämns som ostronens huvudstad. Vill man veta mer oss just ostronen i Bretagne kan man klicka sig in på Ostronguiden och läsa lite mer. I vilket fall så handlar det om det enorma tidvattnet upp till 15 meter som tydligen ger en bra syresättning till ostronen och planktontillväxt.

Ostronodlingar
Vi promenerade längs havet i Cancale när maken talar om att vi ska äta ostron. Här tänkte jag eftersom det bara såg ut som några marknadsstånd och en pir som sluttade ner i havet. Jodå, det var precis där de första ostronen skulle slukas, så han gick och köpte en tallrik med sex ostron och en citron.


Dessa skulle sedan ätas och damen som hade sålt dem instruerade att skalen skulle slängas ner på stranden medan tallriken och citronen skulle tillbaka till henne.


Det första ostronet var ingen höjdare eftersom mina förväntningar var att det skulle vara lite otäckt. Tänk vad förutfattade föreställningar kan ställa till det. Fast skam den som som ger sig tänkte jag och smakade ytterligare ett ostron och för varje intaget ostron smakade det bara bättre. Det hela slutade med att maken fick köpa sex ostron till och att vi även åt ostron på kvällen.

Det allra första ostronet.
Det var inte sista gången jag åt ostron om jag får bestämma. Vi får se när det blir nästa gång.

Piren med ostronförsäljningen.


Katarina

lördag 25 juli 2015

Värmländska räkmackor


Det finns många olika ställen man kan äta goda räkmackor och Värmskogs Cafe är ett av dessa ställen. Vi tog oss en liten utflykt dit häromkvällen och blev inte besvikna. Det känns som om man åker och åker i skogen och rätt vad det är så dyker det upp ett café.


Där kan man förutom att äta räkmackor även avnjuta gott fikabröd inramat av ett stilla lugn i vacker miljö.


Värmskog ligger ungefär 20 km nordväst om Grums vid sjön Värmeln. Härifrån kommer bland andra LM Ericsson och jazzsångerskan Rigmor Gustafsson. 

Katarina

fredag 24 juli 2015

Äntligen Mont Saint Michel


För 27 år sedan besökte vi den berömda klosterön Mont Saint Michel på en genomresa ner till Spanien. Tyvärr blev det då inget besök innanför murarna för min del eftersom jag blev dålig i migrän precis när vi skulle gå in. Sedan dess har jag tänkt att jag vill återvända och göra om det där besöket och nu har detta besök äntligen blivit av.

Innan jag skriver mer om själva besöket så ska jag förtydliga att Mont Saint Michel egentligen är ett berg som på grund av tidvattnet blir omringat av vatten och då ser ut som en ö. Man tar sig ut till Mont Saint Michel via en lång gångbro. Man kan välja mellan att gå ut eller att ta någon av de små bussar som går fram och tillbaka hela tiden. Bussarna var klädda i samma slags panel som själva gångbron var uppbyggd av, så de smälte in bra i omgivningen.



Från början (år 708) fanns det enbart ett kapell byggt ute på berget. Under åren har det byggts ut och man kan se hur olika arkitektoniska stilar har påverkat utformandet av klostret. Mont Saint Michel finns med på UNESCO:s världsarvslista och har ungefär 3 miljoner besökare per år.

Vi besökte Mont Saint Michel både på dagen och på kvällen. Vi var inte de enda besökarna kan man säga. Det var inte bara "vanliga" turister där utan det verkade vara ett utflyktsmål för franska skolklasser också. Under våra besök hann vi med att njuta av utsikt, besöka den magnifika kyrkan högst upp, vandra runt samt äta crêpes.

Grand Rue 
Det var stor kommers på huvudgatan Grand Rue precis som på de flesta populära turistattraktioner, men det var inget som kändes besvärande och det förvånade mig att klosterön kunde ta emot så många besökande utan att det kändes trångt.

Vy från kyrkan
Mont Saint Michel gör sig påmint när man rör sig på fastlandet i närheten. Den berömda siluetten dyker upp i havet mest hela tiden och man kan inte låta bli att fascineras av den.

Vy från Avranches

Katarina

tisdag 21 juli 2015

Granville och Dior

Man kan ibland undra hur man hamnar på olika platser, och att det nästan alltid finns något intressant att se och ta del av. När vi reser har vi ingen strukturerad resrutt att följa utan vi har några hållpunkter och sedan kan det bli hur som helst. I år hade vi bestämt att vi skulle ta oss ner till Bretagne så snabbt som möjligt och sedan åka söderut längs Frankrikes västkust. Sedan hade vi tänkt ta oss ner till Franska Rivieran och efter det börja åka norrut. Så blev det inte eftersom vi blev så betagna av Bretagne och stannade kvar där istället för att åka söderut.

Jag brukar ha med mig aktuella guideböcker för området på resan och maken brukar ha tittat en hel det på Internet innan vi åker. Så det brukar bli en salig blandning av vad vi ser och upplever. Sedan gäller det ju att vara öppen för vad man möter efter hand. 

Första natten i Frankrike tillbringade vi i Normandie och närmare bestämt i Granville. Det var en liten mysig stad där havet var närvarande hela tiden, eller man kanske ska säga frånvarande eftersom tidvattnet var mycket synligt här.



Just här i Granville fanns Christian Diors barndomshem, Musée Christian Dior. Vi gjorde ett besök och vandrade runt i den vackra trädgården samt var inne  i huset och tittade på utställningen Dior, the New Look revolution. För min del var det en upplevelse att få se hans skapelser på nära håll och njuta av det fantastiska hantverket. Tyvärr fick man inte fotografera själva utställningen, men i trädgården gick det bra.



I trädgården fanns det doftprover på Diors olika blomparfymer samt en text om vad som hade  inspirerat till just den doften.


Tänk att få sitta i denna rosenträdgård och läsa en bok eller bara njuta av den vackra utsikten.


Katarina



söndag 19 juli 2015

Bättre sent än aldrig

Fröken Kråknäs på vift blev verkligen en så kallad bättre sent än aldrig. När jag bestämde mig för att köra igång den så tyckte jag att jag hade ganska god tid i mitt liv, men så var det ju inte. Det kom allt möjligt emellan, så mer än en månad senare ska jag försöka skriva om vad jag gör ute på vift.

Årets semester började med en tur till Frankrike på tre veckor med husbilen. Det är det längsta vi har varit ute med den både tidsmässigt och i antal mil. Vi åkte cirka 540 mil med vår lilla plåtis (de kallas så de små husbilarna med plåtkaross och skjutdörr).




På detta utrymme har vi bland annat kök, toa, dusch, säng, umgängesdel med bord och fyra sittplatser och förvaring. Det är fantastiskt hur lite utrymme man behöver för att klara sig bra. Fast det gäller att tänka efter vad man har med sig och vad man behöver för att klara vardagen. För det mesta har vi alldeles för mycket kläder med sig och detta trots att vi är ganska vana vid att packa "smått". Min hög med varma tröjor (som brukar behövas) har i princip legat orörd eftersom vi hade fantastiskt väder med temperaturer  på 25-35 grader. 

Ett tag framöver kommer jag att berätta om vår Frankrikeresa här på bloggen blandat med lite andra saker som jag är med om ute på vift.

Katarina

söndag 10 maj 2015

Tjuvstart med en titt på Hornborgasjön


Det har blivit en tradition att åka till Hornborgasjön för att titta på tranor. Vi har gjort det i ganska många år nu. Årets tur genomfördes i början av april. Som vanligt var det mängder av tranor. När vi var där hade man räknat till 15800 tranor. Bara den beräkningen är imponerande. 


De är häftiga att titta på tranorna. När de kommer in för landning sträcker de ut sin ben rakt under sig och man fascineras av att de inte går av vid landningen.


Bilderna ovan är från Trandansen som ligger vid Hornborgasjöns sydvästra ände. Det kommer cirka 150000 besökare dit varje år. Det blev tydligen ett populärt turistmål efter att en film om tranorna av Arne Sucksdorff visades på bio.

På den östra sidan sjön ligger Naturum Hornborgasjön som också är värt att besöka. 


Man kan kan gå ut till både fågeltorn och gömslen. Jag rekommenderar att gå ut till Utsikten för att njuta av den vackra naturen. 

För den som kommer med husbil kan man stå på parkeringen eller i den avsedda hagen över natten med fantastiska vyer utanför fönstret.

Alla ni som inte hade möjlighet att besöka Hornborgasjön i år rekommenderar jag att boka in en tur nästa år. Högsäsongen är mellan slutet av mars till slutet av april. Om man är intresserad av att se lite transtatistik klickar ni in här.

Katarina 

onsdag 6 maj 2015

Vad är nu detta?

Här kommer jag att så småningom börja skriva om mina små utflykter och lite längre resor. Min tanke är att dela med mig av guldkorn och smultronställen, ge tips på trevliga ställen man kan besöka samt skriva lite om mina personliga upplevelser när jag är ute på vift.

Efter några månaders uppehåll från bloggandet på min blogg Fröken Kråknäs är det snart dag för mig att börja skriva här. Det riktigt kliar i fingrarna i väntan på att sätta igång. Allra mest längtar jag efter min kamera. Den har legat i dvala en längre tid eftersom lusten att fotografera bara försvann. Då bestämde jag mig för att låta den vila på en hylla i mitt arbetsrum tills det var dags igen, och nu är det dags. Fast inte riktigt än utan någon gång när sommaren är på väg. Välkomna att titta in då eller under tiden som jag håller på att bygga upp sidan.


Katarina